Raatchasi-filmrecension: En predikande, förutsägbar premiss räddas av Jyotika

Raatchasi kunde ha varit en bättre film om regissören förstod manuset och karaktärerna var lika viktiga som 'meddelanden'.

Raatchasi-filmrecension: Raatchasi pendlar mellan historien som Gowthamraj ville berätta och Jyotikas idealbild.

Raatchasi filmskådespelare: Jyotika, Hareesh Peradi, Poornima Bhagyaraj
Raatchasi filmregissör: Och Gowthamraj
Raatchasi film: 2 stjärnor

Raatchasi är den typ av film som varje förälder eller lärare skulle älska att se. Det är också denna ’karuththu padam’ (budskapsfilm) där man får den ena ’moraliska föreläsningen’ efter den andra, vilket resulterar i en klumpa av visdom. Jag säger inte att det är en dålig sak – men för den 'budskapstunga' filmen som den är – har Raatchasi liten inverkan.

Berättelsen kretsar kring rektorn Geetha Rani (Jyotika), som förvandlar en dåligt driven statlig skola till en modellinstitution som folk ser upp till. I samma ögonblick som handlingen drar igång är linjerna tydliga. Du förstår Geethas avsikter. Hon uppmuntrar eleverna, avvecklar alla barriärer och binder dem. Geetha Rani är en disciplinär, no-nonsense kvinna och vill fixa saker och rensa systemet. Hon lunchar till och med med en grupp studenter och insisterar på att de ska kalla henne Geetha. Om det bara hände i verkligheten. Suck.

Raatchasi pendlar mellan historien som Gowthamraj ville berätta och Jyotikas idealbild. Allt är perfekt med filmen och den är så förbannad. När regissören skrev filmen tror jag att han bara tänkte på tre karaktärer och vävde manuset runt en oblattunt intrig. Den ena – hjälten (Jyotika), den andra, antagonisten (Hareesh Peradi), och – för det tredje, bakgrunden. Den här historien lägger stor vikt vid bakgrunden – skolan. Du kanske undrar varför jag kallade Jyotika som hjälten. Det är inte bara för att hon axlar hela filmen, utan också gör stunts som Vijayakanth, bokstavligen. Jag skulle ha varit okej om de där kampsekvenserna var nödvändiga, men det var de inte. Det är tydligt att Gowthamraj är en fanboy av Jyotika. Han sätter henne på en 'Superstar' piedestal. Jag undrar varför Jyotika plötsligt gick in i ett actionläge och resultatet var inte tillfredsställande.

Klass II-eleven Kathir krossar Geetha, friar till henne och ber om hennes hand i äktenskapet. Han lämnar över ett papper som har en teckning av hennes ansikte och smyger iväg. Geetha framkallar ett milt leende. Det är tänkt att vara en av de där ofarliga söta sakerna, eller hur? Hej, men faktiskt inte. Det är olyckligt att se barn inte beter sig som barn. Hur känns det när det här barnet frågar en 30-årig kvinna, Ungala naan ponnu paaka varattuma? Det är inte roligt alls.

Ta scenen där Jyotikas karaktär samtalar med Suseela (en allvarligt underutnyttjad Poornima Bhagyaraj) för första gången. Vi skulle kunna förutsäga att det definitivt finns något mellan dem, men hur det har hanterats i de kommande sekvenserna var en besvikelse. På samma sätt följer Raatchasi många trådar och ingen av dem är tillfredsställande utforskad. Vi kommer aldrig in i Geetha Ranis huvud och ser de beslut hon tar. Utan tvekan sprudlar Jyotika självförtroende och har vuxit till en mer mogen skådespelare, men det är hög tid att hon konsekvent väljer bra filmskapare.

Raatchasi förmedlar inget nytt till publiken utan diskuterar helt enkelt frågor som lyftes fram i Saattai och Pallikoodam – hur de statliga skolorna inte kan ge kvalitetsutbildning till en stor del av befolkningen. Gowthamraj må ha haft goda avsikter, men vad de är framgår inte av vad som visas på skärmen. Hans spridda inställning till berättande, med omvägar, är en enorm besvikelse.

Raatchasi kunde ha varit en bättre film om regissören förstod manuset och karaktärerna var lika viktiga som 'meddelanden'. Jag skulle ha gillat filmen mer om Jyotika framställdes som en vanlig person med brister, istället för en superkvinna med extraordinära drömmar. Det är 'den där' vanligheten hos karaktären som alltid resonerar med publiken. Filmer behöver inte vara predikande eller ha ett budskap. Det räcker om filmskapare är ärliga i sin avsikt och kreativa i sitt uttryck.